18

Ang. bildkonst som process:
Man kanaliserar in ett blivande i den nod som är verket,
och låter det vila där, ofullbordat.
När betraktaren sedan möter verket, tillförs ny energi och den vilande processen vaknar och fortsätts.

Och, dröm:
Bar den androgyne, nästan viktlös. Mild i sömn.
Dubiösa avsikter.

Samt, lukt:
Persika tillagd.

17

Fick samtal från bror, synkront:
Blommor i vatten.
detta leder vidare till det planerade ämnet.

Luktexperimentet:
Ruttnande mango, ruttnande avocado, möglande vin, död daglilja.
Över en redan närvarande ambiens av rökelse,
min positiva känsla för morgellons,
min gudinnas kropp av fibrer inborrade i min hud, av doft
fullständig framgång.

Plus:
Så som du ser ut, så borde alla se ut.

Plus plus:
Månen.

16

Kroppen har, naturligtvis, en egen vilja och egna tankar,
och min kropp, förruttnelsen
är lat och svag, och stark i detta,
och jag behöver ständigt motarbeta den...

Ang. måleriets nya riktningar:
Tänker mycket på Mats Ahlgren nu, och Baertling;
Inget djup, inget rum
bara ytor, linjer och skikt. En bild är platt. Illusioner har vi nog av som det är.

16

Otidsenligheten är tidlös...

V.V.: Vi får leva som vatten, tills elden vaknar.

Vad mer,
kärlek, och det från månen,
förruttnelsen hälsas från den rätta sidan graven, bröllopet står varje ögonblick,
BABALON tog en liten fågelklo och drog den längs min rygg.
Så mycket förstod även en nolla som jag.

Så:
Jag dyrkar döden,
eftersom jag älskar livet, och döden är livets mest mystiska manifestation,
och det är bara det mystiska man kan dyrka.

Och:
"är" blir "blir".

15

Det här Gösta Berlingkomplexet... Sveriges Faust... Och därmed naturligtvis så mycket bättre för en annan. Ett friskt vatten, en renande eld.
Eld, ja.

Vad som nu tränger sig på, denna avgrundsdjupa tanke som varit närvarande hela tiden, som är och var där, är en plattityd och en kliché, som alla sanningar, och intet nytt:
Liv är inte i varande, utan i blivande, som sagt, och inte bara sentimentaliteten, utan hela minnet som prioriterad och prioriterande själslig institution står i vägen...
Vissa gånger har jag gett upp, funnit livet "för allvarsamt" med Ekelunds ord,
och fölikat mig med tanken att mina största ögonblick passerat,
och trott mig kunnat leva på gamla meriter,
hörts säga:
"Jag har gjort mitt, jag har levt äventyr nog för ett helt liv, jag kan redan räknas som överblommad"
och förväntat mig att mitt oförlösta genius skall svälja detta.

Det går inte, bara vad jag blir är vad jag är;
Stor är man i ögonblick, mänsklig är man för en sekund,
så fort man vegeterar och liknöjt kväver sig i lätja eller arbete är man för den stunden förlorad.

Detta inte menat som "lev i nuet", för det kan göras lika kärlekslöst och oestetiskt som allt annat,
detta menat som: Gör det rätta, på rätt sätt och hoppas på det bästa.

Kärlek är lagen, kärlek under vilja...

14

En tilltalande röst berättade för mig på krogen om maneternas högst estetiska fortplantning.

I övrigt vill jag beskriva den senaste tiden jambiskt, växelvis fyr- och trefotat:
Den vackraste av lekar som
nån någonsin har lekt
är den som under namnet makt
är själva livets form