15

Det här Gösta Berlingkomplexet... Sveriges Faust... Och därmed naturligtvis så mycket bättre för en annan. Ett friskt vatten, en renande eld.
Eld, ja.

Vad som nu tränger sig på, denna avgrundsdjupa tanke som varit närvarande hela tiden, som är och var där, är en plattityd och en kliché, som alla sanningar, och intet nytt:
Liv är inte i varande, utan i blivande, som sagt, och inte bara sentimentaliteten, utan hela minnet som prioriterad och prioriterande själslig institution står i vägen...
Vissa gånger har jag gett upp, funnit livet "för allvarsamt" med Ekelunds ord,
och fölikat mig med tanken att mina största ögonblick passerat,
och trott mig kunnat leva på gamla meriter,
hörts säga:
"Jag har gjort mitt, jag har levt äventyr nog för ett helt liv, jag kan redan räknas som överblommad"
och förväntat mig att mitt oförlösta genius skall svälja detta.

Det går inte, bara vad jag blir är vad jag är;
Stor är man i ögonblick, mänsklig är man för en sekund,
så fort man vegeterar och liknöjt kväver sig i lätja eller arbete är man för den stunden förlorad.

Detta inte menat som "lev i nuet", för det kan göras lika kärlekslöst och oestetiskt som allt annat,
detta menat som: Gör det rätta, på rätt sätt och hoppas på det bästa.

Kärlek är lagen, kärlek under vilja...