10

Åter:
Jag är ett bördigt landskap,
sträcker ut mig i solen under fåren, som betar mig, helt omedvetna om att jag dominerar bilden.
Kärleken kan vi bara kommunicera direkt...

"Ack wermeland du sköna..." och "Uppkommen på höjden av en kulle..."

Samt:
En grå linje av död, död, död genom landskapet,
ser jag en förintad grävling till så...
... Det är så man skäms över att vara människa.

Och/eller:
Hur kan detta inte vara en mardröm? Denna ödemark där mitt tvivelaktiga liv var... Jag drömmer om en trädgård som kan ta mig ur detta Hades av Hades, av Hades...
Eller inte...

Födslovånda.