12

Vatten, marmor, porslin...
Eventuellt pärlemor?

Man närmar sig marmor längtande, och svaret man söker är den förväntade tystnaden...
Vad händer när marmor faktiskt svarar?
Eller när marmor möter marmor?

Som om jag förgyllt mig, en sanndröm från i vintras:
Mina händer tycktes huggna i alggrön sten, och hårt ornamenterade,
flytande in över landskapet.
Ett steg till i syntesen uppnått,
rötterna till det nya naturligtvis i det gamla, och fysiken finns inom metafysiken:

Min morfarsmor, fick jag reda på för ett tag sedan
läste Nietzsche, Pound och Ekelund...
Kom våren för sent?
Kan man läsa gamla brev utan sentimentalitet?

Jag längtar fortfarande efter hösten, men nu med större frid.

Dock:
Världen har tillintetgjorts.